EN VÄG MELLAN NATUR OCH KULTUR

Söder om Guldringen alldeles i skogsbynet intill Vrinneviskogen, ligger en stor fotbollsplan. Härifrån kan man röra sig ned mot den yttre ringen, som bara har tre våningar i söder. Bortom den reser sig de högre husen som viker undan i sina böjda former. En spets från skulpturerna sticker fram mitt framför ett av husen innanför. När man närmar sig och korsar bilvägen ser man att spetsen också annonserar en smal öppning i trevåningshusen. Ytterligare en bit framåt skyms de höga husen helt. Mellan några oxlar leder en gång upp mot den 3-4 meter breda avsmalnande trappen, genom passagen med skulpturguppen och upp mot en centralt placerad balkongfasad i fonden; man når där en öppen plats som leds åt sidorna utmed de svängda fasaderna. Husen i den inre ringen är inbördes förskjutna och bildar på så sätt platser och stråk mellan husen och öppningar ner mot den centrala parken. I en oväntat oregelbunden sträckning rör man sig ner mot parken och leds in i ett rum där ringarnas mått försvinner bland träd, oregelbundenheter i byggnaderna och uteplatser. Från en annan plats i parken uppstår en utblick mellan husen i både den inre och yttre ringen och däremellan syns endast himlen och en smal trappa som leder upp på den inre gatan. På vägen upp öppnar sig landskapet utanför med E22:an, fält, bondgårdar och, långt borta, förkastningsbranten utmed Bråviken.

KOMMENTAR: Sekvensen bjuder på ett växelspel mellan mellan stora och små rum, symmetrier och oregelbundenheter och på skogen alldeles intill det högt kultiverade. Vad har det här för relation till Navestad som stadsfenomen? En hopplös paradox eller en verklig tillgång? Hur skall de rumsliga överraskningar som finns i området värderas och fyller de någon funktion i ett normalt bostadsområde?