De åtta våningar höga norryggarna vänder sig ut mot vägen och här ifrån ger Navestad sitt mest monumentala intryck, till synes medvetet anpassat för att kunna uppfattas tydligt från en bil i 90 km/h. Ringparen ligger parallellt med vägen, men orienterar sig med sina högsta delar mot norr, vilket innebär en vinkelskillnad på cirka 60 grader mellan de två riktningarna. Detta ger olika bilder av bebyggelsen beroende på från vilket håll man kommer; vid infart möter man dem från öster och uppfattar upptrappningen mot norr från sidan, medan de höga norrfasaderna dominerar sekvensen vid utfart. I förlängningen av ringarnas gemensamma mittaxel gör E22 en tydlig riktningsändring som, tillsammans med en planskild gång- och cykelbana i samma läge, understryker riktningens förlängning ut från Navestad. Områdets stora gester mot vägen gör det till ett tydligt entrémotiv för staden; dessvärre i en stildräkt som blivit lite omodern och med negativa associationer. Inom bullerzonen, mellan vägen och ringarna, löper en sträng av gräs, låga buskar och enstaka träd som gör den rumsliga situationen delvis otydlig. Sekvensen bjuder också på en stark kontrastverkan mellan de stora husen söder om vägen och landsbygdens åkrar, ängar och byggnader, som breder ut sig på andra sidan.